Liv Ringström

Mina två graviditeter och deras skillnader
Bilden är i tagen i vecka 38, detta är min första graviditet. Jag är 15 år och väntar Stephanie. 
En morgon när jag var 15 så vaknade jag och sprang för att kräkas, jag möts av min mamma som frågar om jag är gravid och jag skakar på huvudet. Det var faktiskt mamma som sen ringde ungdomsmottagningen och tog mig dit. Medans mamma och min dåvarande pojkvän satt i väntrummet så gjorde jag testet, jag var gravid. 
Jag kan inte riktigt minnas mina känslor, antagligen var att det var mycket som hände och mycket att ta in men jag vet att det stod ganska klart direkt att jag skulle behålla barnet. Min graviditet var nog väldigt enkel fysiskt men psykiskt var det värre. Min kropp påverkades väl inte så mycket, det var någon enstaka gång jag kräktes. Om jag mådde illa så var det pågrund av att folk rökte i min närhet, jag blev galet känslig av det. Under graviditeten så gick jag upp runt 10kg tror jag, det var kilon jag inte ens försökte bli av med då jag äntligen började gå upp i normalvikt. Jag fick lite bristningar men det var mest på låren och inte magen och sen hade jag väl självklart ont i kroppen någon gång men samtidigt så kan jag inte känna igen det då jag kunde röra mig som vanligt, svullnade inte och mådde bra liksom. Mina värden har väl aldrig varit bra däremot och under graviditeten sjönkt dom, det resulterade i att jag svimmade en del och såg ut som ett jäkla lik för det enda jag åt var la potatismos, pepparkaksdeg och gröna äpplen. Haha! 
Psykiskt sett så var denna graviditeten hårdare, jag var 15år så jag förstår att folk undra vad fan jag sysslade med men när hela jävla stan snackade så blev det väl mycket. Både unga och vuxna höll på. Samtidigt var jag tillsammans med en jag visste inte skulle klara det, jag visste att jag skulle bli ensam för det var jag nog redan men jag ville ändå inte se det. Jag tänkte många gånger "vad fan gör jag?" men jag tänkte också att jag skulle klara detta, jag skulle visa varenda jävel som inte trodde på mig att jag kunde bli världens bästa mamma. Och jag tror att jag växte mycket där, jag blev lugnare, fokuserad och så motiverad. Jag blev lite knäpp och började sy, bygga och måla. Jag planerade, drömde och ordnade. Jag antar att jag gjorde det som alla mammor gör bara att jag hade en arme bakom min rygg som ständigt sköt pilar mot mig.
Medusa ligger i magen och även detta ska vara i vecka 38 
Medusa , Medusa ,Medusa... Denna graviditeten var inte alls att leka med. Hur jag fick veta att jag var gravid, jo jag skulle ta en cigg och illamåendet kom. Det där illamåendet jag kände när jag väntade Stephanie så jag gick och la mig med miljoner tankar i huvudet. Jag hade ju nyligen tagit ur min p-stav för att den krånglade. dagen efter så fixade jag ett test och det tog inte lång stund innan det visades ett streck men det var inte förrens 4-5 olika tester senare som jag trodde på det. 
Här minns jag hur tankarna snurrade i mitt huvud och konstigt nog var jag mer rädd nu än när 15åriga jag blev gravid. Min familj fick veta ganska tidigt för att min underbara pojkvän kunde ju inte hålla tyst i två sekunder, haha! Magen växte och till en en början var allt väldigt lugnt, jag hade inte så ont men jäklar så klumpig jag blev, haha. jag blev besatt av choklad och kokt korv, vill inte ens veta hur mycket jag gick upp denna gången. Sen började det, jag blev nog ett känslovrak och det var mycket jobbigt, mycket som hände i livet under denna graviditeten. Jag har nog aldrig lipat så mycket i hela mitt liv som jag gjorde här. Och det blev ju bara värre för tillslut började kroppen säga ifrån och jag hade extrema smärtor hela tiden. Jag var mer eller mindre sängliggandes, jag kunde inte gå och fick typ kräla till badkaret för det var bara där smärtan kunde lindras. Jag mådde illa, jag hade ont, jag var trött och livet var pissigt många gånger. Jag fick åka på lite extrakoller pågrund av mina smärtor och jag krigade med en läkare för att få förlossningen som jag ville. men ibland så kom det små ljusglimtar och jag virkade, sydde, byggde och ordnade även för denna bebisen. Jag hade nog aldrig något mellanting utan antingen var allt skit eller så var det hur bra som helst.
 
Sammanfattning: Mina graviditeter var väldigt olika , på alla sätt men något gemensamt var väl ändå mitt psyke tror jag. Det var mycket tankar som rullade hela tiden, jag tror dock att jag var starkare första gången. Samtidigt så var det tryggare andra gången för jag hade en familj, jag hade en grund och allt det där folk pratar om att man måste ha när man skaffar barn. Boende, pengar, bil m.m . Det var också så att efter jag väntade Steph sa jag att jag kan vara gravid hundra gånger till för att det var så lätt men efter Dusa så känner jag att jag aldrig skulle klara det igen. Haha! Det har såklart varit värt varenda sekund för jag har fått två helt magiska tjejer men nu sist så trodde jag knappt att jag skulle ta mig levande igenom allt. Den största skillnaden sen var väl att jag inte behövde strida, behövde inte förklara mig och behövde aldrig bevisa för någon att jag kan bli en bra mamma, jag kan göra rätt m.m. Nu var ju jag ändå vuxen och redan mamma så nu var det ingen som sa något och personer som tvekade när jag var 15 sa istället grattis. Jag tror att jag behandlades som alla andra denna gången. 

Kommer även skriva en om skillnaderna på mina två förlossningar/kejsarsnitt