Liv Ringström

Mina två kejsarsnitt och deras skillnader
Kejsarsnittet när Stephanie föddes
Jag har ju tidigare skrivit om mina två graviditeter och deras skillnader och här kommer ett om mina två förlossningar. 

Jag hade väl egentligen inte tänkt så på förlossningen förrens senare, jag ville nog inte tänka på den. Stephanie låg däremot fel i magen och vi försökte att åka in och vända henne, det var ett försök som misslyckades och gav inte mer än blåmärken och en öm mage. Där och då fick jag en tid för kejsarsnitt och det var liksom en lättnad som sjönkt över hela mig. Jag hade väl inte tänkt så mycket på snitt bara tänkt att jag inte skulle föda vaginalt. Ja, det är lite svårt att förklara men jag blev mer indragen i kejsarsnittet när dom väl sagt att jag skulle få det än innan, innan tänkte jag väl att jag skulle föda själv för jag ville inte föda vaginalt bland massa andra människor. 

Hur som så valde damen att vända på sig någon vecka innan det planerade snittet, jag fick panik! Jag var så inställd på mitt snitt nu och allt i mig hade ju lugnat sig efter beskedet om snittet. Jag och min mamma åkte upp till Näl och träffade en tant , jag tror det var hon som först skrev upp det planerade kejsarsnittet. Hon tyckte ju nu att vi skulle ta bort den tiden och försöka med en vaginal förlossningen men jag låste mig, det fanns inte. Och efter bara en stund så sa hon att vi behåller tiden för det planerade kejsarsnittet och det var inte mer med det. Jag kunde slappna av igen och börja förbereda. 

Dagen då kejsarsnittet gjordes, 10 mars -10 så var det dags! dagen innan hade jag fått duscha i en sån äcklig tvål och det skulle jag göra även på morgonen så jag var uppe tidigt för redan vid 7 skulle vi vara på plats. Min mamma och dåvarande pojkvän var med. Sköterskor började förbereda, satte nålar här och där . Tillslut var det dags, efter en lång väntan så rullades jag in i salen och där fick jag ryggmärgsbedövningen. Jag kände inte alls av att ta den men jag har hört att andra tycker den är obehaglig. Efter att bedövningen börjat verka så drog vi igång, mamma var med mig då den andra stod utanför sjukhuset och mådde illa... Det lät, som dom körde runt med en dammsugare i magen på mig, dom knuffade så jag trodde jag skulle trilla av men sen så hörde jag ett litet skrik och dom visade upp min lilla tjej. Dom tog sedan med henne för att tvätta av innan dom la henne på mig, rakt i mitt fejs för någon annanstans gick inte, haha! Jag fick ha henne där under tiden dom sydda ihop mig och efter det så körde dom ut oss i rummet. Bedövningen var ju lite obehaglig, jag vill ju upp och sätta mig men kunde inte röra mig alls nästan men tillslut börja den avta och jag kunde hoppa runt. Alla var så förvånade över hur jag kunde röra mig så som jag gjorde efter mitt kejsarsnitt men ärligt talat så kände jag inte av det. En vaginal förlossning hade nog gjort större skador, hehe. 

När vi väl blivit flyttade till BB så fick jag ett eget rum, sen blev allt lite kaos. Jag ville inte vara där , jag ville hem och få liksom vara mamma till mitt barn för mamma var det minsta jag kände mig som när jag vaktades som en hök av sköterskorna. Jag fick stanna tre dagar. Jag gjorde allt för att få komma hem, jag var ute och sprang i korridorerna, jag åt och höll på för att dom skulle se att jag var pigg men nej, så tre dagar höll dom mig där. Det kanske inte är så hemskt för många men BB är typ en mardröm för mig, jag trivs inte alls. Jag fick iallafall komma hem lagom till min 16årsdag, jag fick landa. Mitt snitt kändes knappt och läkte jättefint. Jag var och är jävligt glad över att jag fick ett snitt.

Kejsarsnittet när Medusa föddes
Den här förlossningen var en strid, jag vet inte men Medusa gjorde klart för mig att jag lever iallafall. Både graviditet var "tuffare" och förlossningen eller iallafall vägen dit var en mardröm. Så fort jag fick veta att jag var gravid så bestämde jag att det blir ett kejsarsnitt till och jag började prata tidigt om detta på MVC. Jag skickades på ett sånt där Aurora samtal med en tant som inte alls passade mig och ja, det kan ju inte bli annat än pannkaka. Jag gick därifrån missnöjd och förstod inte ett skit. Hon visade mig hur ett rum ser ut och vilka grejer dom har inne på förlossningen. Det kändes inte som att hon hört ett ord av vad jag sagt, jag skiter fullständigt i om dom har ett badkar man kan guppa omkring i. Det gick några veckor och vips, Medusa låg fel i magen. Jag var så jäklans lycklig och bara hoppades på att få ett planerat snitt och denna gången åker jag och T till Näl för att träffa en läkare. Jag önskar att jag aldrig träffade henne, hon var hemsk. Medusa höll såklart på att snurra runt hela tiden i magen och ena stunden låg hon med huvudet ner och andra stunden med rumpan , så höll hon på för vid varje kontroll var det olika. Men hur som, den här läkaren som jag fick träffa flera gånger höll på att döda mig. Jag trodde på riktigt att jag skulle ge upp helt för hon var en vidrig människa, hon lyssnade inte på mig, min sambo eller min kurator. Jag grät och grät . Jag ringde till Näl för att få byta men det gick ju inte enligt dom, ingenting gick enligt dom. 

Tillslut så samlar jag på mig allt, jag satt och förberedde en massa olika grejer så som brev och hur jag skulle krossa henne. Det hade hotats om anmälningar fram och tillbaka från chefer och allt möjligt men tillslut så ringde det, ett litet samtal som fick mig att flyga för en sekund. Jag fick ett planerat kejsarsnitt och det allra bästa med det var att hon fick ringa mig och säga det, hon lät så besviken och arg över att jag gick igenom med det. 

14 Juni -16 så var det dags för Medusa att komma till världen. Det var precis samma förberedelser innan kejsarsnittet så in i duschen med den hemska tvålen och sedan vara på förlossningen vid ca 7 . Sen var det bara att dra igång, jag skulle förberedas med alla nålar och sånt men denna gången så hände något och jag blev helt yr och höll på att svimma. Jag förstod ingenting, jag har inga problem med nålar alls så det kunde ju inte vara det liksom. Efter ett tag var det vår tur att rullas in i salen, det blev lite senare än planerat då det kommit in akutfall men nu så! T fick ha såna där "snygga" kläder på sig, han fick sitta vid mitt huvud. Ryggmärgsbedvöningen och det där gick lika bra som vid Stephanies snitt. Däremot efteråt så började jag frysa, jag blev jättekall och fick så ont i ryggen. Ni vet som att man ligger på golvet eller något annat och det är bara obekvämt och inte fan kunde jag fixa det heller eftersom att jag var bedövad i halva kroppen. Dom började greja och T satt och tjatade med narkosläkaren, jag låg där och kunde inte tänka på annat än min rygg. Jag vet att många gånger så kollade dom på mig för enligt dom blev jag lite väck då och då men jag kan inte minnas det.

Tillslut så började det där suget jag mindes från mitt första snitt och det där knuffadet. Ut kom en liten groda, hon satt i säte så tack och lov för snittet, haha! T gick med och tvättade rent henne, vägde och tog lite kort innan dom kom och la henne på mig en stund. Den nyblivna pappan var snabb med att ta tillbaka henne, haha! När dom sytt ihop mig så åkte vi in till rummet och vi fick ju smörgås oh sånt man får. Jag fick ju inte äta något men smaka lite, det ångrade jag ganska snabbt då jag sen började kräkas. Det var lite sådär , kan det bli värre? T fick hämta hjälp och jag satt där ynklig och orörlig för vi får ju inte glömma att jag fortfarande var bedövad, haha. Sen började jag frysa igen, en massor så Medusa blev typ kall av att ligga hos mig. Det visade sig också att jag förlorade en del blod så jag tror att ungefär 1liter bara försvann, det värsta var väl när dom tryckte på min mage och ut kom en ja.. vi behöver inte gå in så på det kände jag nu men en massa blod. 

Det tog ett tag innan vi fick åka till BB men tillslut kom vi dit och kunde få vila lite och bara vara vi. Egentligen ville jag bara hem och tänkte att jag ska fan försöka denna gången också så när bedövningen släppt var jag uppe och gick. Dock var jag med öm denna gången än första men jag fick faktiskt komma hem redan dagen efter. Gissa om jag var lycklig då! Men det fortsatte strama och vara ömt vid magen, jag tänkte att jag var tvungen att se så jag petade bort plåstret. AJ FAN! Jag tål ju inte klistret och så på plåstrena , något jag kanske skulle nämnt tidigare.. Jag hade fått massa sår och blåsor där plåstret satt och stripsen så jag ryckte av det och det blev genast mycket bättre. Sen fick ju även sköterskor se på det, eftersom att jag åkte hem så tidigt så var vi tvungna att komma tillbaka för att se hur det gått.

En sammanfattning: Även här var det mycket känslor inblandat, men ja det var betydligt mycket enklare med Stephanies kejsarsnitt. Jag tycker dock det är häftigt att ha fått gjort två för det visar hur olika dom ändå blir, det är en unik känsla varje gång. Sen varför jag har så svårt för att vara på BB vet jag inte, jag känner mig instängd och inte förrens jag kommer ut därifrån känns det som att det är mitt barn. Att jag fick komma hem dagen efter Medusas snitt var ju mest för att min mormor gick bort den dagen och BB var det sista stället jag ville sitta på just då. Jag är glad över att dom förstod det och släppte iväg mig. En annan sak som var skillnad på var väl min ålder, det märktes så att den hade betydelse. När jag skulle få Stephanie var dom som hökar på mig och skulle titta men sista gång var jag som vilken mamma som helst. Och för dom som undrar, jag skulle välja snitt 100 gånger om och nej, det förstör inget för man får sitt barn i famnen precis som vid en vaginal förlossning och jag tror dessutom det är mindre smärtsamt efteråt, jag har inget negativt att säga om det.