Liv Ringström

Vad gör dom om jag vägrar
Detta inlägget publicerar för andra gången, kommer ursprungligen från min tidigare blogg. 
Som ni tidigare kanske sett så skrev jag om mötet med läkaren på NÄL för att få beviljat ett snitt.. Om inte, det gick åt helvete och den 23/5 ska jag dit ännu en gång,, Vad som hände efter jag var där kan ni bland annat läsa i ett tidigare inlägg, men det hände saker även efter att det skrevs. Så varför inte börja förklara lite smått igen, kanske mest för att få ut mina tankar men också kanske för att få lite tips och råd ifrån någon annan som kanske läser detta. 

Så iallafall,, Jag lämnade min kurators nummer till den här läkaren som jag träffade, tänkte att eftersom hon påstår att jag inte sagt ett ord, att killen inte sagt ett ord så kanske hon kunde lyssna på min kurator men det visade sig att denna läkaren var sjukare än jag trodde. Hon hade faktiskt ringt till min kurator, samtalet mellan dom var något sjukt sa min kurator när hon berättade om detta för mig.. Läkaren hade börjat skrika, hon sa att jag inte förstod ett piss, att jag inte tänkt igenom någonting och inte vet vad jag vill och ah allt sånt där, kuratorn hade ifrågasatt henne och då blev hon bara värre.. moget att gapa upp sig så verkligen... 
Iallafall så hade det blivit ett och annat snack emellan dom och min kurator försökte förklara att ett snitt var det bästa för mig på alla möjliga olika sätt... läkaren däremot tjatade bara om vaginal förlossning.. tillslut gick deras samtal så långt att det bara klicka. 

Jag fick nästan order av min kurator att försöka få en ny läkare så jag ringde barnmorskan jag hade haft mitt första maria aurora-samtal med och jag förklarade allt, både från mitt håll och min kurators och jag berättade hur dåligt jag mådde av denna läkaren.. fick till svar " du kanske bara uppfattat att hon inte förstår för att hon inte är svensk"... man bara what?!? tyvärr kunde inte just hon göra något men bad mig att kontakta specMVC , sagt och gjort jag ringde även dit. 

SpecMVC tog mig nog aldrig på allvar, jag förklarade även för henne jag fick prata med och jag sa att vägrar träffa den där läkaren igen.. Om något gick som planerat? nej! 
Dom har inga andra läkare med tider innan beräknad födsel och hon tyckte att det bästa vore att träffa denna sjuka läkare som jag träffade sist, hon försökte tydligen trösta mig med att den läkaren inte tar beslutet sen utan hon måste framföra mina ord och känslor till ett team som tar beslutet.. och ja visst hade de varit en tröst.. om denna läkaren faktiskt brydde sig om vad jag sa, hon menar på att jag inte förklarar så jag tror inte att hon kommer framföra något alls. 

Det värsta är att jag bara avskyr inte denna läkaren ,, jag litar inte på henne. Mitt möte är 23/5 och då går jag in i v37 , jag är liksom i slutspurten av graviditeten och vad som helst kan faktiskt hända, Hon ska dessutom samtala med ett team och därefter ta ett beslut, jag tror inte det tar en dag.. Dessutom är hon så jävla ful så hon skulle säkert säga att vi måste ha ännu ett samtal för att jag (enligt henne ) inte vet vad jag pratar om, ger mig in i och blaba... 

Min största fråga, hur kan dom vara så fittiga och ev. ge mig ett beslut så sent? Om dom säger nej har jag knappt någon tid att försöka förbereda mig mentalt på en vaginal förlossning, hur tänker dom där? Dom gör att jag inte vill eller kan njuta av min graviditet, dom får mig att frukta förlossningen och vad som händer efteråt.. Hur fungerar egentligen sjukvården och varför tas inte psykiska problem på allvar? 

Vad gör dom när jag vägrar? Jag kommer inte låta någon röra mig, titta på mig ,, jag kommer inte tillåta några undersökningar,, vad gör dom då? Vad gör dom när jag vägrar ge dom tillåtelse till min kropp som dom vägra låta mig ha makten över?! 

Nej jag vet faktiskt inte, jag hatar dom, jag hatar läkaren som valdes ut till mig , jag funderar på att avboka allt, men jag funderar ju också på att bara behålla bebis i magen å aldrig låta henne komma ut, så ja. Allting går i ett i mitt huvud samtidigt som allt står helt still. Jag hade accepterat om läkaren inte förstod mig men att hon inte ens lyssnar det är bara sjukt fel. 

Att säga att jag inte vet vad jag pratar om eller att jag inte tänkt igenom detta alls.. FEL! 
min dotter är 6år, jag födde henne med ett planerat snitt så jag vet vad jag ber om, jag har även sagt att jag är fullt medveten om att bara för att det var så lätt då och att jag mådde så bra betyder det inte att jag kommer göra det denna gången. 
Jag sa att jag aldrig skulle ha fler barn, varför? jo för jag ville inte behöva dra upp kampen om ett snitt, jag har funderat på att plocka bort livmodern å allt för att försäkra mig om att risken att behöva föda vaginalt inte finns.. JAG VET VAD JAG VILL,JAG VET VARFÖR OCH JAG FÖRSTÅR! 

förlåt för mina så röriga inlägg, men hela jag blir ett vrak av bara tanken på allt detta å då blir det så galet mycket på en och samma gång.