Liv Ringström

Vad gör dom om jag vägrar
Detta inlägget publicerar för andra gången, kommer ursprungligen från min tidigare blogg. 
Som ni tidigare kanske sett så skrev jag om mötet med läkaren på NÄL för att få beviljat ett snitt.. Om inte, det gick åt helvete och den 23/5 ska jag dit ännu en gång,, Vad som hände efter jag var där kan ni bland annat läsa i ett tidigare inlägg, men det hände saker även efter att det skrevs. Så varför inte börja förklara lite smått igen, kanske mest för att få ut mina tankar men också kanske för att få lite tips och råd ifrån någon annan som kanske läser detta. 

Så iallafall,, Jag lämnade min kurators nummer till den här läkaren som jag träffade, tänkte att eftersom hon påstår att jag inte sagt ett ord, att killen inte sagt ett ord så kanske hon kunde lyssna på min kurator men det visade sig att denna läkaren var sjukare än jag trodde. Hon hade faktiskt ringt till min kurator, samtalet mellan dom var något sjukt sa min kurator när hon berättade om detta för mig.. Läkaren hade börjat skrika, hon sa att jag inte förstod ett piss, att jag inte tänkt igenom någonting och inte vet vad jag vill och ah allt sånt där, kuratorn hade ifrågasatt henne och då blev hon bara värre.. moget att gapa upp sig så verkligen... 
Iallafall så hade det blivit ett och annat snack emellan dom och min kurator försökte förklara att ett snitt var det bästa för mig på alla möjliga olika sätt... läkaren däremot tjatade bara om vaginal förlossning.. tillslut gick deras samtal så långt att det bara klicka. 

Jag fick nästan order av min kurator att försöka få en ny läkare så jag ringde barnmorskan jag hade haft mitt första maria aurora-samtal med och jag förklarade allt, både från mitt håll och min kurators och jag berättade hur dåligt jag mådde av denna läkaren.. fick till svar " du kanske bara uppfattat att hon inte förstår för att hon inte är svensk"... man bara what?!? tyvärr kunde inte just hon göra något men bad mig att kontakta specMVC , sagt och gjort jag ringde även dit. 

SpecMVC tog mig nog aldrig på allvar, jag förklarade även för henne jag fick prata med och jag sa att vägrar träffa den där läkaren igen.. Om något gick som planerat? nej! 
Dom har inga andra läkare med tider innan beräknad födsel och hon tyckte att det bästa vore att träffa denna sjuka läkare som jag träffade sist, hon försökte tydligen trösta mig med att den läkaren inte tar beslutet sen utan hon måste framföra mina ord och känslor till ett team som tar beslutet.. och ja visst hade de varit en tröst.. om denna läkaren faktiskt brydde sig om vad jag sa, hon menar på att jag inte förklarar så jag tror inte att hon kommer framföra något alls. 

Det värsta är att jag bara avskyr inte denna läkaren ,, jag litar inte på henne. Mitt möte är 23/5 och då går jag in i v37 , jag är liksom i slutspurten av graviditeten och vad som helst kan faktiskt hända, Hon ska dessutom samtala med ett team och därefter ta ett beslut, jag tror inte det tar en dag.. Dessutom är hon så jävla ful så hon skulle säkert säga att vi måste ha ännu ett samtal för att jag (enligt henne ) inte vet vad jag pratar om, ger mig in i och blaba... 

Min största fråga, hur kan dom vara så fittiga och ev. ge mig ett beslut så sent? Om dom säger nej har jag knappt någon tid att försöka förbereda mig mentalt på en vaginal förlossning, hur tänker dom där? Dom gör att jag inte vill eller kan njuta av min graviditet, dom får mig att frukta förlossningen och vad som händer efteråt.. Hur fungerar egentligen sjukvården och varför tas inte psykiska problem på allvar? 

Vad gör dom när jag vägrar? Jag kommer inte låta någon röra mig, titta på mig ,, jag kommer inte tillåta några undersökningar,, vad gör dom då? Vad gör dom när jag vägrar ge dom tillåtelse till min kropp som dom vägra låta mig ha makten över?! 

Nej jag vet faktiskt inte, jag hatar dom, jag hatar läkaren som valdes ut till mig , jag funderar på att avboka allt, men jag funderar ju också på att bara behålla bebis i magen å aldrig låta henne komma ut, så ja. Allting går i ett i mitt huvud samtidigt som allt står helt still. Jag hade accepterat om läkaren inte förstod mig men att hon inte ens lyssnar det är bara sjukt fel. 

Att säga att jag inte vet vad jag pratar om eller att jag inte tänkt igenom detta alls.. FEL! 
min dotter är 6år, jag födde henne med ett planerat snitt så jag vet vad jag ber om, jag har även sagt att jag är fullt medveten om att bara för att det var så lätt då och att jag mådde så bra betyder det inte att jag kommer göra det denna gången. 
Jag sa att jag aldrig skulle ha fler barn, varför? jo för jag ville inte behöva dra upp kampen om ett snitt, jag har funderat på att plocka bort livmodern å allt för att försäkra mig om att risken att behöva föda vaginalt inte finns.. JAG VET VAD JAG VILL,JAG VET VARFÖR OCH JAG FÖRSTÅR! 

förlåt för mina så röriga inlägg, men hela jag blir ett vrak av bara tanken på allt detta å då blir det så galet mycket på en och samma gång. 
Jag trodde aldrig jag skulle stå gråtandes i sjukhuskorridoren
Inlägget publiceras för andra gången, skrevs på min tidigare blogg från början. 
Jag trodde aldrig att jag skulle stå gråtandes i korridoren på sjukhuset, inte heller att jag skulle önska att min graviditet bara stanna, avbröts och glömdes bort.. Men igår blev det så. 

Jag förberedde mig för andra mötet angående ett planerat kejsarsnitt, något som jag verkligen verkligen vill ha, något som jag verkligen behöver. Både jag och killen åkte på detta, jag var vid det första själv men passade inte alls med den personen jag då fick träffa och tänkte att kanske behöver jag faktiskt någon mer vid min sida och tack och lov för att han följde med! 

Mitt namn ropades upp och jag såg läkaren , tog henne i hand och gick in på rummet, redan då kände jag att det är kört, men jag satte mig, bet ihop och hoppades på att hon skulle börja på något bra sätt. Hon sa att hon läst om varför jag var där, vad jag tidigare sagt och att jag tidigare gjort ett snitt, så även om hon visste allt ville hon att jag igen skulle berätta ( och det är faktiskt galet irriterande att ständigt behöva upprepa allt om och om igen) men jag började, jag sa som det var att jag vill ha ett snitt pågrund av att det för mig är naturligt, det är så jag ser mig själv föda, att ens tänka tanken på en vaginal förlossning det går inte.. Och vi kom då till ännu ett "varför" och jag fortsatte, för att jag känner mig blottad , skulle känna mig äcklad av mig själv, jag är en väldigt privat och egen person och att ligga där med läkare och annat och försöka krysta ut ett barn det skulle inte gå, jag skulle låsa mig och bara vägra fortsätta för jag vill verkligen inte, för att för mig är det fel... Jag fortsatte och sa det att jag är rädd för att bli tvingad att föda vaginalt, att antingen ge upp mitt i allt eller att behöva ta emot min dotter och inte vilja ha henne, inte vilja se henne och bara stöta bort henne,,, just för att jag skulle känna mig äcklad av mig själv och blottad. Trots att jag ständigt berättade VARFÖR så fråga hon samma sak om och om igen "varför" jag bröt ihop för att det är ännu en gång läkarna förstår noll, får mig att må sämre över mig själv och mina hinder... Hon fortsatte med att berätta om risker vid ett snitt men när jag bad henne berätta om dom risker och komplikationer vid en vaginal förlossning så malde hon på om snittet ungefär som att det är en dans på rosor med vaginal förlossning. Åh det höll på hur länge som helst, jag sa tillslut att allt är sånt som kan hända oavsett vad, men hon vägra hålla med.. 

En ny tid,, hon gav mig en ny tid å då skulle jag säga varför jag ville ha ett snitt, å jag vet inte med vilka fler ord jag ska förklara det, till&med killen försökte men ingenting gick in. Hon avslutade allt med att göra ett ultraljud, något som jag då inte ville veta av, jag ville inte se att hon fanns där inne för de visade bara ännu mer att hon måste ut. 

Jag kom ut ur rummet, bröt ihop igen.. Jag är så trött på allt runt om, jag är så trött på att ingen lyssnar, jag får ständigt höra att om det var fysiska hinder blablabla .. men jag tycker att psykiska ska ses minst lika allvarligt, tydligen inte läkarna. 

Jag tror att jag igår grät hela dagen, jag ville packa ner att bebissaker, jag ville låtsas som om allt bara varit något jag drömt, jag frågade mig själv flera gånger varför jag behöll henne, varför jag valde att vara gravid, att få ett barn till, jag blev ledsen så fort hon rörde sig för jag ville inte känna, ville inte veta att hon var där. Jag har tidigare varit så glad, bara längtat och mått bra men det förstördes så brutalt. Hade jag vetat att det skulle bli såhär hade jag antagligen aldrig valt att få ett barn till. Jag vill inte veta hur allt kommer kännas dessa veckor fram till nästa möte, vill inte veta vad dom ska säga då, men jag hatar dom för att dom förstört glädjen i detta, i graviditeten och att få bli mamma på nytt. 

​har inte jag rätt att bli mamma bara för att jag inte vill/kan föda vaginalt? ​​

​nu är detta en liten del av allt, en sammanfattning av det hela och jag har inte fått med vartenda litet ord som sades på samtalet, men man får nog en bild av det hela och förstår. 
SAMARBETA
Livringstrom.se är en blogg som drivs av mig, Liv Ringström. Vid sidan av bloggen så har vi även min instagram livringstrom. Både blogg och instagram handlar mycket om familjeliv, bonusfamilj men också mycket av mitt intresse för att skapa på olika sätt. Då ett av mina intressen är att fotografera så bjuds det på många vardagsbilder men också fotografier jag lagt ner mer kärlek i.
Jag tycker det är jättekul med ett bra samarbete så därför tackar jag endast ja till dom samarbeten jag trivs med, passar mig, bloggen men också mina läsare. Har du något förslag du tror passar oss så maila gärna det så svarar jag där så snart jag kan. 

Vid mina samarbeten så märker jag alltid ut tydligt att det är ett samarbetsinlägg och om det ev. innehåller reklamlänkar. Jag och samarbetspartnern diskuterar ihop ett upplägg som passar oss båda. Jag fotograferar eget bildmaterial om möjligheten finns, skriver en text med innehåll av länkar som jag sedan låter partnern godkänna om så önskas innan jag publicerar inlägget som sedan delas på mina andra sociala medier.

Tävlingar och rabattkoder är något som ofta uppskattas och är kul att få dela med mina läsare, så var inte blyga!
Jag är medlem i Influencers of Sweden , använder mig av Coolcompany vid fakturering. 
Kontakt. LR.blogg@hotmail.com  . Facebook . Instagram .  Portfolio .
Tidigare och pågående samarbeten tillsammans med:
Twistshake, smartphoto , funidelia , skapamer , Libero , sexleksakeroutlet , Mizzy , Idiwa , mfl.
Ambassadör för Galerie.se
Powered by Jasper Roberts - Blog